chancetodance

Vi tog bussen in till stan. Biljetter gick endast att köpa genom att skicka ett sms och jag tänkte på de stackars pensionärerna som knappt vet vad en mobil är. Inne i stan var det vägarbeten och vi fick gå av på en annan hållplats. Som vilsna turister försökte vi hitta rätt spårvagn som skulle ta oss vidare till vår slutdestination. "Gör som du gjorde i Österrike" blev jag tillsagd. Väl framme gick vi vidare på de soliga gatorna för att hitta ett ställe att äta på. Vi gick förbi resturang efter resturang samtidigt som magen skrek mer och mer efter mat. Jag tittade på alla människorna. Hur de var klädda. Hur de verkade leva. Det var gamla och unga. Nästan alla var glada. Några höll i handen och en saknad gjorde sig påmind hos mig. Efter mycket om och men bestämde vi oss för en resturang. Det var ett dyrt och fint ställe. Vi platsade förmodligen inte där, varken med kläder eller hyfs. Men maten var god. Vi tog en taxi. Jag var glad att jag pudrade näsan tidigare på resturangen. Jag skrattade så jag höll på att göra i byxorna. Vi gick in på Ica för tredje gången denna dag och sedan vidare genom bostadsområdet. Tog den gnissliga hissen med blåmönstrade väggar upp till femte våningen. Jag tog upp nycklarna ur fickan och låste upp dörren till min lägenhet.

Jag har redan lyckats att bryta mot en (oskriven?) regel i tvättstugan, lägenheten ekar fortfarande lite för tomt och blommorna i fönstret lyser med sin frånvaro. Men det känns bra, bättre än vad jag någonsin hade kunnat tänka mig faktiskt. Jag tror att jag och min nyblivna sambo (missen Knutte) kommer att trivas bra här.

Välkommen hit till min nya blogg och början på resten av mitt liv!