AtmosFEAR

Timo igår var magiskt! En stor scen fylld av en symfoniorkester, en manskör och så timo och hans gäng. Kom på mig själv med att bara stå och le. Han var så barnsligt sprudlande glad och det smittade verkligen av sig, och med manskören i bakgrunden blev det riktigt mäktigt. Så fick jag flashbacks till högstadiet och ett fullsatt metropol. Underbart och perfekt att bota min hemlängtan med.

Idag har jag åkt atmosfear som jag så länge pratat om. Två ord. Fy fan!! Så fort jag kom ner i källaren fick jag ont i magen. Två grabbar bakom mig höll mig dock sällskap gällande nervositeten. Ärligt talat verkade jag inte ett dugg nervös i jämförelse. Tog i hand med den ena påväg upp "ifall vi inte skulle ses när vi kom ner" och höll samtidigt på att garva ihjäl mig åt den andra killen. Amy Diamond spelade på scenen längre bort och jag var glad att det åtminstone inte var SvampBob. Jag lever, men skakade som tusan när jag kom ner!

Nu har jag kvalitétstid med missen. Har lite dåligt samvete för att han får va själv så mycket. Stackarn!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0